Nyheter |
08.10.2022 |
Paula Mikkola |
Johan Häggman medverkade under temat ”Ekonomiskt mervärde av språkkunskaper på Nordkalotten” och började med att framhålla hur viktig Nordkalotten är när det gäller energi och teknikutveckling.
-Nordkalotten har alla möjligheter i världen då det gäller energi och teknik. Tack vare flerspråkigheten är Nordkalotten också en av Europas mest framgångsrika regioner, sade han.
Mångfald av språk
På Nordkalotten pratas fyra huvudspråk, svenska, finska, norska och samiska samt kvänska och meänkieli och flera olika samiska språk. Dessutom pratar många också engelska.
-Det gör Nordkalotten unikt. Det är inte många regioner i Europa som har denna mångfald av språk, sade Johan Häggman.
Gynnar regioner
Närmast till oss när det gäller flerspråkighet är Schweiz med fyra språk och Luxemburg med tre språk.
-Flerspråkigheten gynnar regionerna och underlättar också samarbetet över gränserna, sade Johan Häggman.
Lockar turister
Det lockar även turister att åka till områden där man talar turistens eget språk.
-Turisten känner sig mer hemma om man talar deras språk. Vasa i Finland är ett exempel på att det kommer fler turister från Sverige för att området är svenskspråkigt, sade Johan Häggman.
Fler språk ger högre lön
Flerspråkighet har ett stort ekonomiskt mervärde.
-Om du pratar engelska till exempel så är det så vanligt att det flesta nu för tiden pratar det. Men pratar du ett annat språk som till exempel samiska eller finska i Sverige eller kvänska i Norge, så ger det ett ekonomiskt mervärde när du söker arbetet. Du kan få högre lön ju fler språk du pratar, sade Johan Häggman.
Inga gränser i norr
Under många århundranden fanns inga gränser mellan länderna på Nordkalotten. Det visade filosofie doktor Steinar Pedersen när han berättade om den historiska utvecklingen av gränserna på Nordkalotten.
-Vi samer verkade fritt över hela området utan landsgränser, sade han.
Gränser dras upp
Utvecklingen mot gränserna började i början av 1600-talet.
-Då gav Sverige upp sina krav på Finnmark. Men det fanns inga klara gränser. Finland var ju en del av Sverige, men gränserna mot Norge var inte klara, sade han.
Gräns drogs 1751
Det var först efter de stora nordiska krigen 1700–21 som gränserna mellan Norge och Sverige drogs. Finland var då fortfarande en del av Sverige fram till det blev en del av Ryssland efter 1809 års krig.
-Krigströttheten var stor efter de nordiska krigen och det var då man ville ha en gräns mellan Sverige/Finland och Norge. Den gränsen drogs 1751 och är i stort den gräns som gäller än idag. 1752 satte man upp gränsposteringar mellan länderna och 1766 blev Tana älv gräns mellan Norge och Sverige/Finland, berättar Steinar Pedersen.
Ta bort gränshinder
Gränserna uppkom mycket på grund av att man ville reglera beskattningen.
-Även då arbetade man ambitionen att inta ha några gränshinder. Samma målsättning som gränstjänsterna har än i dag, sade Steinar Pedersen.
Lappkodicillen
Samerna hade dock sedan urminnes tider verkat fritt över gränserna. Det skulle man också få fortsätta med enligt den så kallade Lappkodicillen som antogs 1751. Den innehållet regler om vad som ska gälla speciellt för samerna eftersom samerna utnyttjade renbetesområdena på båda sidor gränsen. Samerna blev då tvungna att vara antingen svenska eller norska för att det skulle vara klart i vilket land de skulle betala skatt.
-Därefter har diskussionen om de samiska rättigheter över gränserna diskuterats ändå fram i vår tid och uppfattningarna är fortfarande olika om Lappkodicillen ska gälla ännu i dag, berättade Steinar Pedersen.
Kent Lidman